Conjugaison:italien/preaffrancare
preaffrancare, verbe irrégulier du premier groupe, conjugué avec l’auxiliaire avere .
Modes impersonnels
| Mode | Présent | Passé | |||
|---|---|---|---|---|---|
| Infinitif | preaffrancare | \pre.af.fran.ˈka.re\ | avere | preaffrancato | \a.ˈve.re pre.af.fran.ˈka.to\ |
| Gérondif | preaffrancando | \pre.af.fran.ˈkan.do\ | avendo | preaffrancato | \a.ˈven.do pre.af.fran.ˈka.to\ |
| Participe | preaffrancante | \pre.af.fran.ˈkan.te\ | preaffrancato | \pre.af.fran.ˈka.to\ | |
Indicatif
Conditionnel
|
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Subjonctif
|
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Impératif
|
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||