enfaîtemens

Français

Étymologie

→ voir enfaîtement.

Forme de nom commun

SingulierPluriel
enfaîtement enfaîtemens
\ɑ̃.fɛt.mɑ̃\

enfaîtemens \ɑ̃.fɛt.mɑ̃\ masculin

  1. (Archaïque, orthographe d’avant 1835) Pluriel de enfaîtement.

Anagrammes

→ Modifier la liste d’anagrammes