geltá
Étymologie
- Dérivé de gelt (« doigt »).
Verbe
| Personne | Présent | Passé | Futur |
|---|---|---|---|
| 1re du sing. | geltá | geltayá | geltatá |
| 2e du sing. | geltal | geltayal | geltatal |
| 3e du sing. | geltar | geltayar | geltatar |
| 1re du plur. | geltat | geltayat | geltatat |
| 2e du plur. | geltac | geltayac | geltatac |
| 3e du plur. | geltad | geltayad | geltatad |
| 4e du plur. | geltav | geltayav | geltatav |
| voir Conjugaison en kotava | |||
geltá \gɛlˈta\ ou \gelˈta\ transitif
Dérivés
Prononciation
- France : écouter « geltá [gɛlˈta] »
Références
- « geltá », dans Kotapedia