läglig
: laglig
Étymologie
- Du vieux suédois läghliker, du moyen bas allemand legelik[1].
Adjectif
| Déclinaison de läglig | Positif | Comparatif | Superlatif | |||
|---|---|---|---|---|---|---|
| Attributif | Prédicatif | |||||
| Singulier | Indéfini | Commun | läglig | lägligare | — | lägligast |
| Neutre | lägligt | |||||
| Défini | Masculin | — | — | — | ||
| Autres | lägliga | lägligaste | ||||
| Pluriel | lägliga | lägligaste | lägligast | |||
läglig \Prononciation ?\
Dérivés
- lägligen
- läglighet
Références
- Thekla Hammar, Svensk-fransk ordbok, 1936, 1re édition → consulter cet ouvrage (479)
- ↑ Svenska Akademiens ordbok, 2022 läglig → consulter cet ouvrage