rycka
Étymologie
Verbe
| Conjugaison de rycka | Actif | Passif |
|---|---|---|
| Infinitif | rycka | ryckas |
| Présent | rycker | ryckes, rycks |
| Prétérit | ryckte | rycktes |
| Supin | ryckt | ryckts |
| Participe présent | ryckande | — |
| Participe passé | ryckt | — |
| Impératif | ryck | — |
rycka \Prononciation ?\
- Tirer.
Rycka någon i håret, skägget, örat.
- 'Tirer les cheveux, la barbe, les oreilles à quelqu'un.
Rycka i klocksträngen.
- 'Tirer violemment la sonnette.
Dérivés
- ryckning
- ryckatals
- ryckavis
Vocabulaire apparenté par le sens
- rycka an
- rycka av
- rycka bort
- rycka efter
- rycka fram
- rycka ifrån
- rycka in
- rycka med
- rycka ned
- rycka sönder
- rycka till
- rycka tillbaka
- rycka undan
- rycka upp
- rycka ut
- rycka åt
Prononciation
- (Région à préciser) : écouter « rycka [Prononciation ?] »
Références
- Thekla Hammar, Svensk-fransk ordbok, 1936, 1re édition → consulter cet ouvrage (714)