våga

Voir aussi : vaga, väga

Étymologie

Du vieux suédois vagh[1].

Verbe

Conjugaison de våga Actif Passif
Infinitif våga vågas
Présent vågar vågas
Prétérit vågade vågades
Supin vågat vågats
Participe présent vågande
Participe passé vågad
Impératif våga

våga \Prononciation ?\

  1. Oser.
    • Jag vågar smickra mig med att...
      J’ose me flatter que
  2. Tenter.
    • Våga försöket.
      Tenter l'aventure.
  3. Risquer.
    • Våga upptaga striden.
      Risquer le combat.
    • Jag vågar försöket.
      Je me risque.
  4. Aventurer, hasarder.
    • Våga göra något.
      Se hasarder à faire quelque chose.
  5. Exposer, jouer.
  6. Parier, gager.
    • Jag vågar påstå att...
      Je parie que...

Prononciation

Anagrammes

Références

  1. Svenska Akademiens ordbok, 2022 våga → consulter cet ouvrage